Plötsligt en dag...

Plötsligt en dag sitter man där med ett facebookkonto, skype, viber, whatsapp, mail, messenger, blogg, twitter, mobil, dator, internet och är kontaktbar 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Naken, sårbar, nyfiken, offentlig, förväntansfull, osäker, påhoppbar, ambitiös, rädd, lycksalig, bidande, jagad, smygande, sympatiserande, stressad, bekräftad, förväntansfull, ignorerad, prisad, förlöjligad, hatad, älskad och alldeles, alldeles tom.

I perioder när livet i sig är lite för mycket. Då själen inte är i synk med där vi är, så blir alla dessa medier alldeles för mycket och bägaren rinner över.
På grund av detta så stänger jag ibland av alla typer av kontaktmedel (förutom för min son och min älskade) för att kunna stanna upp och som vår Dalai Lama säger ”vänta in min själ”. Detta förstås inte och accepteras inte av alla, trots försök att förklara.
Hur man än formulerar detta så blir det alltid missförstått av någon om inte av de flesta. Vi har ju alla olika referensramar och filter. Jag tror också det handlar lite om att dessa kanske inte vill förstå och helst vill ha rätt att tolka detta på sitt vis, men då måste jag vara lite burdus och säga; -Jahapp, tough noogies, bye bye!!

"Du själv, lika mycket som alla andra i hela universum, förtjänar din kärlek och tillgivenhet"
/Buddha