Smitning del 2

Ägaren till bilen ringde idag och berätade att mannen är funnen, anmäld och har erkänt.
Jag ska erkänna att jag blev förvånad över att han ringde - vilket bevisar min misstro till människor.
Han ringde bl a för att tala om att han var tacksam, och törstig på välmenat bemötande som jag är, blev jag alldeles upprymd (men med ett vördnadsfullt "cool" såklart, man är väl lite svensk och introvert iallafall) och rörd för att han tog sig tid att tala om detta.

Och åter blir jag påvisad att det finns välvilliga människor.

Moderna tider

Ikväll har jag fått min son att se "Moderna tider" med Charlie Chaplin.
Charlie och jag har en lång och kärleksfull historia ihop, men den får jag dra an annan kväll.

Det var många herrans år sedan jag såg filmen, och jag skrattade lika mycket idag som vid första gången. Jag fullkomligt vred mig i smärtor av skratt, och Jacob som är en något obstinat tonårskille skrattade också gott.

Det finns ingen i vår livs historia som kan spöa denna man i humor. Och har någon att sätta emot, så upp till bevis.

Ska ta mig tid någon kväll att skriva mer om den här mannen. Som nog är mitt livs första kärlek. Clownen med det stora varma hjärtat och pliriga leendet.

Smitning

Blev igår kväll vittne till en smitolycka på Big Innparkeringen. Vad tänker folk egentligen? Vad hade han själv velat om någon hade backat in i hans bil och smitit? Jag är ganska säker på att han såg att jag uppmärksammat händelsen, ändå så slog han spiken i mattan och försvann. Jag lyckades enbart fånga upp de första 3 bokstäverna i registreringsnumret och en ungefär beskrivning av bilen, men jag hoppas det räcker. Jag hoppas han (är lite osäker på om det var en han, men fick känslan av det i hur han rörde sig i bilen) åker dit så det smäller om det.
Jag beslutade att gå in och ordna papper och penna för att lämna en lapp på vindrutan på bilen och berätta att jag såg vad som hände och att de kunde höra av sig. På vägen in mötte jag ett par med ett litet barn och det slog mig, att jag skulle fråga om det var deras bil och det var det.

Det är väl bättre att stå för vad man gjort, än att åka dit för smitning. En olycka är ju endå bara en olycka.

Det finns inget vackrare än persisk poesi

Simin Behbehani föddes 1927 i Tehran, Iran och är en av de förnämsta inom den morderna persiska poesins sällskap, och en storslagen favorit på min lista. Detta är bara ett litet exempel på hur hon målar med orden. Det försvinner mycket väsentligt i översättningen, vilket är synd, men vackert är det iallafall.
Från "Ett regn av kyssar"

Jag är inget ensamt rosenblad som nöjs med daggen av en enda kyss, nej, ge mig hellre ett regn, ty jag är en rosengård, i natt. En eld, nej en kvinna hetare än eld är jag, min vän, inte bara till formen men också till innebörden en kvinna, i natt. Min silverne kropps bägare är fylld av kärlekens vin: ta dig i akt för det vinet, ty jag är en mannens överman, i natt.

Nya vindar...del 1

Idag kände jag att en viss droppe var nådd. Det är mättat på motgångar, så jag beslutar mig för att styra om och byta riktning.

Det är befriande - luften känns friskare och jag känner mig något dristigare. Jag lägger om mina gamla planer med något nyredigerade mål att uppfylla. Drar ner på delmålen för att inte riskera att tröttna på vägen – känns förnuftigt. Det slår mig rent spontant att ha detta som mitt nyårslöfte, men ändrar mig genast. Traditionen av nyårslöften har fått en så negativ image och det känns enfaldigt.

Ikväll har vi haft fredagsmys i vanlig ordning, med god mat, film och snask. Vi såg ”Office space” som vi sett någon gång tidigare. Inte vad jag hade valt, men lät Jacob bestämma ikväll.

Igår insjuknade Jacob i vad jag tror är svininfluensan. Jag hoppas i alla fall att det är det så slipper jag ha dåligt samvete för mitt beslut att inte ta vaccinet.

Känner mig något lam just nu. När jag satte mig här så var jag full av idéer, men efter att ha blivit avbruten ett otal gånger så tömdes jag fullkomligt på must.

Over and out for now

Ytterligare en morgon är här.

Sippar på min cappuccino och försöker varva ner. Att få liv i en tonåring på morgonkvisten är en stressfaktor utan dess like. Samlar ihop nerverna och andas djupt.

Försöker varje morgon få mjukstarta liten stund med en cappuccino, tända ljus, morgonnyheter, kolla mail  planera dagen.
Som sjukskriven så är det "löningsdags" och det är mer än välkommet vid det här laget. Så idag blir det shopping, tyvärr inte det skojiga typen av shopping dock, men tillfredställelsen är minst lika stor.

May the force be with you!

Godmorgon :)

Sitter här med capuccinon i hand och väntar på att min käre son Jacob ska komma igång - och en varm känsla av tacksamhet slog mig just. Tacksamhet för att vi äntligen har fått ett gäng helt normala grannar och att man inte tvångsmässigt känner att man måste smyga med bomullssockor och viska till varandra :) Tack universum :)