GOTT NYTT ÅR igen!

Nu sitter jag här igen och skriver min årskrönika. Läste just förra årets och jag hade haft ett fantastiskt år och var övertygad om att jag skulle ha ett ännu bättre 2012. På många sätt blev det också det, även om det hänt mycket tokigheter. Jag gjorde några småknasiga val, men det börjar räta upp sig nu och jag har tagit igen mycket de här senaste månaderna av det jag gick miste om under större delen av året.

Årets början kantades av väldigt udda och roliga möten. Jag blommade ut och vaknade till liv. I mitten av januari tog jag bort socker, vete, laktos, alkohol, rött kött och all typ av kemiska tillsatser ur min diet och började gå ner något kopiöst i vikt. Lite oroväckande fort t om. Jag gick till en början ner runt 4 kg/vecka, men jag tror helt enkelt att kroppen återhämtade sig. Jag går fortfarande ner, men nu har jag mer kontroll över det och jag vill inte gå ner så mycket till. Nu känns det verkligen som om jag har kontroll över min kropp. Minus 58 kg landade jag på i år och jag är mer än nöjd :)

Sedan blev det en liten flytturné upp till Älvkarleby. Tänker inte prata om den så mycket, men så pass mycket kan jag säga att jag lärde mig otroligt mycket om mig själv under de 7 månaderna. Jag har vuxit mycket av de lärdomarna och kom starkare igenom den resan.
Och här kommer mitt första tack in; till min älskade själs syster, vän och missförstå mig rätt när jag skriver kärlek. Maria Albinsson som fanns för mig varje dag under min "turné", både i de goda som jobbiga stunderna. Utan dig hade jag med all säkerhet gått under. Och likaså min älskade själs broder Tom Albinsson som står mig så nära. Jag talar ofta om det för er, men det tåls att nötas. Jag är så ofantligt tacksam för allt stöd och all hjälp både på min resa upp och er räddning den där dystra novemberkvällen. Man möter bara sådana själsfränder en gång i livet. Och alla ungarna, som överöst mig med kramar och kärlek under den här tiden som snabbat på mitt läkande. Jag kunde verkligen inte hamnat på en bättre och mer lämplig plats just nu. Jag har inte ord för hur mycket jag älskar er och jag står i evig tacksamhetsskuld.
Ni har mer än bara ett speciell plats i mitt hjärta, ni har ett palats <3>
Händelser jag är tacksam för under året är ett par män faktiskt från årets början som höjde mig till skyarna och fick mig att blomma ut. Inga namn, men det var en krutig boost för ett kvinnohjärta.
Sedan den resan jag gick igenom själsligen av flytten och det udda liv jag levde det här året. Kommer skriva om det mer detaljerat vid senare tillfälle.
En dag som betydde mycket för mig i somras var när min älskade son Jacob kom upp och hälsade på mig i Älvkarleby. Vi hade inte setts på flera månader och saknaden efter honom var hjärtskärande. När han klev ut ur bilen och dessutom hans uttrop och blick när han fick syn på mig som gått ner 25 kg sedan sist vi sågs var oslagbar och när han kramade om mig så lyfte han upp mig som om jag bara var en liten vante. Blir rörd till tårar nu när jag tänker tillbaka på den dagen. Mitt älskade barn. Finns ingenting så tungt som när ens barn växer upp och lämnar boet. Önskar jag tagit mig mer tid med honom och kan ångra vissa val jag gjorde i år, men det är ingen idé för jag kan aldrig få den tiden tillbaka. Jag måste blicka framåt och ta vara på alla stunder från nu jag bara kan.
En annan sak som förhöjde detta år var att jag ÄNTLIGEN tog tjuren vid hornen och tatuerade mig. Har drömt och detaljerat planerat mina tatueringar ända sedan jag ver 14 år och nu var det dags. Jag blir rörd än idag varje gång jag ser den :) Den är en naturlig del av mig och bara början på många fler vackra tatueringar.
Och inte minst, nu var det dags att ta tag i drömmar. Först så hjälpte min gamla fina vän Patricia Rainoni mig att komma igång med boxning. Helt otroligt vad kul och något jag tänker fortsätta med. Tack kära vän <3>Det som nog är det största som hänt i år och som jag börjat skriva om här i bloggen är att jag äntligen börjat med tyngdlyftning. En gammal vän från styrkelyftstiden rekommenderade mig att kontakta Magnus Lovén och Jim Gyllenhammar på ASK i Eskilstuna. Så nu åker jag så ofta jag bara kan till Eskilstuna och tränar och varje träning är en höjdpunkt. På träningen kan jag stänga av och glömma allt för några timmar. Då är det jag, stången och tränaren. Och jag ska säga ärligt att det tar emot att åka därifrån varje gång. Önskar jag kunde träna lika mycket varje dag, men åandra sidan kanske jag skulle tröttna då :) eller nja....troligtvis inte!

Det är en befrielse att börja hitta tillbaka till sitt eget levnadsglada och spralliga jag igen. Jag tappade nästan bort mig själv under så lång tid då jag inte kunde slappna av och vara mitt glada jag.

Jag vill tacka för ett fantastiskt år och jag hoppas verkligen inte att jag missar någon som tar illa upp är:
Först och främst älskade Jacob som jag är så otroligt stolt över. Vilken otrolig ung man du utvecklats till. Så mina älskade Maria och Tom Albinsson, Nathalie, William och Moa Albinsson. Vilka underbara ungar. Älskade goa pappa för all hjälp, tack min goa lilla mentor och vän Malin Hammar, min gamla barndoms vän Margareta (Neta) Jonsson, Anna-Lena Strindberg för all stöd och råd, Marie-Louise Hytter för du är en så fin och härlig vän och massös ;) , Judith Roos och Peter Harrysson för alla de stunder ni funnits för mig, min fina vän Christina Ström för alla fina råd och härliga middagar :D , ett STORT tack till min kära vän Monica Winterwild för all hjälp och stöd, det har betytt otroligt mycket för mig, tack Jocke Hällgren för stödet och all hjälp, och så bästa Magnus Lovén för att du ställer upp och coachar mig i tyngdlyftning. Det har lyft mig otroligt mycket, tack!
I år igen kan jag tacka min fina vän Pontus Zetterström du är en klippa. Tack för att du finns!
Och slutligen till en fin vän, du vet vem du är, tack för en väldigt mysig och fin helg :)

Gott Nytt År och hoppas alla får ett fantastiskt 2013

Tyngdlyftningen Del II

Efter första passet tyngdlyftning mådde rumpa och ben som de förtjänat ;) gött!
Mina axlar och och nyckelben var blåslagna och ömma, men det gjorde mig ingenting.
På första passet den 17e dec, så kände jag mig som Bambi på hal is. En hel del tvärtomtänk från styrkelyftningen. Puta med rumpa, svanka, kasta stången i golvet och mycket annat som var ajabaja inom SL.
Ryck är svårare än stöt i min bok iallafall. Att inte dra upp stången över huvudet med ren muskelstyrka utan använda knycken i rycket är jättesvårt och känns just nu näst intill omöjligt, men jag tror jag fick in några bra mot slutet iallafall. Att jag kopplade in styrkan slet lite på min vänstra ynkliga tricep, men det kommer det vet jag kommer för jag är envis som synden.
Var till E-tuna för andra gången i förrgår den 27e och det var ännu roligare än första gången, för nu känner jag att det börjar hända saker. Börjar känna mig säker, stark och har förtroende för Magnus.
Stöt är än så länge favoriten....tror jag. Och jag var tydligen väsentligt starkar än jag själv kunnat ana.

Längtar så till nästa träning. Önskar jag kunde köra varje dag.

Drömmen om tyngdlyftning.

Del I

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av tyngdlyftning. Hela processen av med att krama magnesium, kliva upp på podiet, andas, fokus, anspänning, greppa stången, samla sig, andas, tekniken, skriken och slutligen klimax...lyften, släppa stången och känna tllfredställelsen av ett bra lyft. Jag vet inte var fascinationen började, men jag älskar det.

För många år sedan gjorde jag ett halvhjärtat försök att förverkliga mina tyngdlyftardrömmar, men i Köping fanns då bara styrkelyft. Ska inte gå in på styrkelyft nu -det var riktigt, riktigt kul första året, men det var inte tyngdlyftning.

Så nu för några veckor sedan nu, så kontaktade jag Magnus Lovén och Jim Gyllenhammar på ASK i Eskilstuna och frågade om det fanns möjlighet att komma och provträna. Knappt en vecka senare så stod jag där i ASKs lokaler och blev drillad av Magnus Lovén. För mig var det stort!

Jag har gått ner väldigt mycket i vikt det senaste året och jag var en smula orolig för att ha förlorat mycket styrka och jag hade ingen aning om min lyftarform, men enligt Magnus var det inga som helst fel på lyfttekniken och styrkan kommer fort tillbaka.
Med tanke på där jag står just nu i livet, med en uttdragen separation och allt vad det innebär, så kunde inte detta med tyngdlyftningen kommit bättre. Behöver verkligen något som distraherar mig ibland och på träningen kan jag för några timmar stänga av allt. Då är det jag, stången och tränaren. Thats it!
Vid slutat av första träningen hade han så gott som bara gott att säga och han tyckte att jag skulle kunna börja tävla ganska så snart.
För er som känner mig, så kan ni förstå glädjen och hur svårt jag hade att hålla tillbaka tårarna. Glädjetårar såklart!
Jag har inte ord för hur mycket det här betyder för mig, det skulle bara bli blödigt och klibbigt poetiskt så jag lämnar det så här.

Tack Magnus Lovén

Attraktionslagen i sitt esse.

Insåg just en sak (till! Mycket som klarnat de senaste 2 månaderna)

Alla har vi väl negativa tänk som sitter djupare än andra och är svåra att träna bort. Några av mina stora svåra är "Att inte vara till besvär för andra", "Inte vara en börda för andra", "Inte behöva be om hjälp", "Inte vara iväg". Ja, ni ser kanske den röda tråden?! Jag vill helt enkelt klara mig själv och inte betynga andra med mitt varande. Men ser ni ordet "inte"?
För er som känner till "Attraktionslagen" ser nog redan nu vad jag ska komma till.
Det spelar ingen roll om jag använder ordet "inte" för beställningen till "universum" eller vad ni nu vill kalla det är gjord, men ordet "inte" skiter universum i. Beställningen jag egentligen gjort blev istället "Vara besvär till andra", "vara en börda för andra", "Behöva be andra om hjälp", "Vara i vägen". NU måste jag fort klämma in att jag menar verkligen inte att jag nödvändigtvis att jag är och har varit just det, MEN jag har hamnat i just den situationen där jag behöver hjälp från alla håll och kanter. Jag sitter i ett läge där jag känner mig som en börda och som sagt så behöver jag be folk om hjälp.
Orden "Be carefull what you wish for, because you might just get it" (Var försiktig med vad du önskar, för du kan faktiskt få det) har verkligen fått en helt ny innebörd.

Universum säger bara: -Tack, your wish is my command!

För er som inte känner till attraktionslagen rekommenderar jag att se eller läsa "The secret" eller gå in på http://www.attraktionslagen.info/

Kommer skriva mer om den längre fram.

Tänk om tänk rätt!

"Det är lite snårigt här på livets stig, men med kärlek, mod och styrka i ryggsäcken kommer man långt"
/Elin Kraft

Stäng av,
lägg locket på,
piffa upp fasaden,
göm dig bland dyra och vackra ting,
bygg murar med exklusiva bilar och dyra märkeskläder.

Bortom synhåll, finns det inte då?
Tomheten?
Hur fyller du den?

Jag ser ensamheten i dina ögon,
jag känner sorgen i ditt hjärta,
din självförakt förblindar dig,

Önskar så att jag kunde lätta den för dig,
önskar jag kunde lyfta den åt dig en smula,
men du släpper inte in,

Det ingen ser, finns inte det?
Men vi ser din sorg,
vi känner den

Älskar du inte dig själv, så kan du inte heller älska någon annan.

Börja alltid hos dig själv.

Kvinnans list

"Endast en dåre försöker stå över en kvinnas list och intuition. Och endast en än större dåre försöker motbevisa det faktum"

Ibland kan man bara behöva vara lite Schweiz....

Jag skulle behöva klargöra något. Inte för att jag har behov av att förklara min person för hela världen, men får undrande frågor och de börjar bli många och missförstånden likaså.


Jag är i regel en glad och sprallig person med en positiv syn på livet och alla dess galenskaper och trivialiteter och det är så jag generellt uppfattas av folk i min omgivning.

Men det är inte hela Elin – vissa dagar så kan jag också vara bara allvarlig, neutral eller upptagen i sinnet och det utan att vara deprimerad eller nedstämd. Det vet de som känner mig på djupet.

Jag kan förstå att man kan undra om man inte mött den Elin. Det gäller även om jag skrivit en seriös status på FB, så behöver det inte nödvändigtvis inte handla om att jag är ledsen och nedstämd. Jag har många sidor och alla är inte (som en väninna en gång uttryckte det om mig) sprudlande och som solsken som leker på vattnet (väldigt gulligt sagt förresten). Jag är inte så annorlunda mot er alla andra egentligen. Kanske är jag snäppet sprudligare och passionerad än snittmänniskan, men annars är jag ganska vanlig.

Så kom inte heller och tala om för mig hur jag är om du inte känner hela mig - och tala inte heller om för mig hur du tycker att jag ska vara för jag är den jag är och ändrar endast¨något om jag själv anser det behövligt för mig och mina närmaste.
Jag kan idag efter en lång och arbetssam resa genom livet, säga att jag är faktiskt en ganska ok person och för dem som inte tycker det, säger jag tack och adjö till.

"Underskatta mig och riskera att bevisa din egen dårskap"
/Elin Kraft

För ett litet tag kände jag mig dum
för den jag valt att vara


För en stund skämdes jag
för hur jag kan uppfattas


Så lätt tappade jag tron
på den glädje och positiva energi jag vill sprida


Så skör kan också jag vara
att jag kan låta mig påverkas av utomstående negativa energier


Men vem är jag
om jag inte kan få tappa fotfästet för en stund


Och vem är du
om du inte kan förlåta mig för att jag stannade upp och samlade ihop mig igen


/Elin Kraft

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHhhhh

”Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den”

Jag förvånas och framför allt sörjer hur osympatiska människor kan vara. Jag vill inte motargumenteras utan bara få ur mig detta. Jag sörjer hur svårt många har att se saker ur sina medmänniskors synvinkel, som inte kan se andras smärta och känna empati. Jag sörjer hur svårt det ska vara att vara sann mot sig själv och sina kära, hur dessa inte kan titta på sig själv och se hur deras beteende kan göra skada på andra. Jag sörjer den bristande empatin i världen. Jag kan inte ändra det, jag kan inte ändra hela världen, jag kan inte heller styra någon. Däremot kan jag styra hur jag hanterar det - vilket är en nyckel i den buddhistiska läran. Det är bara så svårt att lära, hur förbannat ont det än gör att bära på sorg över en hel världs brist på empati, så sitter sorgen så djupt rotad, Vissa dagar gör det ordentligt fysiskt ont.


Läxa inte upp mig och tala inte om för mig hur jag ska tänka och göra, ibland behöver man bara få kräkas ur sig sin sorg och luta sig mot en axel när bördan är alldeles för tung.

Jag anser mig inte godare än någon annan, men jag gör allt jag kan för att bli den bästa Elin Kraft jag kan – först för min skull och sedan för min omgivning. Det är inte egoism utan ren logik. Försök att rädda någon annan om du själv håller på att drunkna.

Är ingenting heligt längre? Var har respekten tagit vägen?
Varför lär jag mig aldrig?

......det blir så vingligt ibland...

Möts man inte halvvägs blir det lätt lite snett........

Försöker kräva min plats, försöker kräva min rätt att vara lycklig.

...ödjmuk elev...

Det händer att jag faller tillbaka i gamla mönster, men ingen är ju perfekt och jag är bara en ödmjuk elev i livets skola. Min stora upgift just nu är att kräva min plats, säga ifrån och inte låta mig utnyttjas.
Jag är värdig......det har tagit många år att ta till mig, men idag vet jag att jag har stort värde.
And nobody puts baby in a corner!

...ingen ö

Slutar aldrig att förvånas över bittra, cyniska och missundsamma människors beteende och det är väl kanske bra - för den dagen jag slutar förundras har jag väl också gått och blivit bitter och cynisk.


Det går inte att rensa ut alla energitjuvar, men idag är jag starkare, har en trygg vänskapskrets att stötta mig mot och kan värja mig.

Ensam är ingen ö.

.....vara jag. Del 2

Varför skulle jag vilja vara någon annan när jag har den stora äran att få vara jag?
Av Elin Kraft

....vara jag.

Hur i hela friden ska jag ha tid att vara någon annan när det är mer än ett heltidsjobb att vara jag?
/Elin Kraft

....rädsla...

Rädsla ligger till grund till nästan allt ont som händer i vår värld. Från krig till minsta handling av arrogans.
Jag är övertygad om att om vi tillåter rädslan hålla sitt grepp om oss så stannar vi i utvecklingen.
Jag kommer aldrig mer låta rädsla hålla mig tillbaka och även om jag nu är buddhist och tror på återfödelse så får jag ändå bara en chans att leva just det här livet och det tänker jag banne mig också göra....fullt ut.

Jag får älska mig som jag är...

Idag när jag sjuk och febrig stod och klädde av mig för att ta en uppfriskande dusch, så stannade jag upp och tittade på mig själv i badrumsspegeln. Jag har gått ner i vikt, men jag har en hel del kilon kvar tills jag nått min personliga trivselvikt.


Jag stod och tittade på mig själv och jag tyckte faktiskt om den jag såg. En fyllig, kurvig, något lite solbrun efter att ha fuskat lite i gymmets solarium. Jag tyckte om henne jag såg och jag trivs med henne. Det var en underlig känsla. Efter 38 år så trivs jag äntligen med mig själv även om jag ska fortsätta att gå ner...jag tycker om den där tjejen. Jag upprepar mig nu mest för min egen skull. Den känns så bra att säga, att skriva, jag tycker om mig själv.
Jag har alltid fått höra att jag är för tjock ända från jag var ett litet barn. När jag sedan växte upp och svalt mig och tränade sönder min stackars kropp för att passa in i mallarna, så kunde jag aldrig väga lite nog….och jag kunde knappt titta på mig själv i spegeln. Jag tittade sällan nedanför urringningen i spegeln.

Inga namn nämda, men jag fick ofta höra; -Men Elin som är så vacker, tänk vad fin hon skulle vara om hon gick ner lite i vikt. Samma replik i många olika variationer har förföljt mig.
Jag har hatat mig och jag har hatat min kropp och aldrig tyckt jag varit vacker på något vis, det är svårt att göra det efter såna kommentarer….men idag efter många års arbete och hjälp, så kan jag titta på mig själv och tycka om det jag ser.

Det här är en bemärkelsedag :)

Kanske är det så............

Sitter och undrar...


Hur kommer det att gå...

Hur mycket ska man vänta...

Hur länge ska man längta, för att inte längta för mycket...

Är det värt all väntan...

Längtar jag efter fel..

Kanske borde jag bara gå..........................................

Poesi

Poesi är för alla fritt att tolka och analysera efter egen känsla och referenser. Inget är egentligen rätt och fel, även om det är poetens eget budskap som står till grund. Sedan kan man ha olika stor erfarenhet av att tolka poesi, men det är egentligen oviktigt.


Det visserligen väldigt intressant att jämföra sin egen tolkning med poetens, men förringa aldrig er egen tolkningsförmåga. Det är då vi förlorar det där nakna, vackra barnasinnet.

LYCKLIG AB

Är febrig, svag och utan röst, men så oerhört lycklig.
Jag är så tacksam för att jag har så många fina människor i mitt liv. Starka, varma, kärleksfulla vänner och bekanta som inte räds att lyfta, stötta och bekräfta sina vänner. Jag har nämnt det många gånger på senaste tiden, men jag måste också nöta det för mig själv. För att jag själv också ska inse den stora förändringen. Det här senaste året har varit porten till ett nytt liv och jag inser också att mötet med min förre psykolog Pontus Zetterström var inledningen till detta.
Med mitt förflutna så trodde jag verkligen inte att det fanns så mycket kärlek i världen. Och jag försöker mitt yttersta att förstå att jag förtjänar detta.

Är så lycklig och så tacksam!