För ett litet tag kände jag mig dum
för den jag valt att vara


För en stund skämdes jag
för hur jag kan uppfattas


Så lätt tappade jag tron
på den glädje och positiva energi jag vill sprida


Så skör kan också jag vara
att jag kan låta mig påverkas av utomstående negativa energier


Men vem är jag
om jag inte kan få tappa fotfästet för en stund


Och vem är du
om du inte kan förlåta mig för att jag stannade upp och samlade ihop mig igen


/Elin Kraft

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHhhhh

”Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den”

Jag förvånas och framför allt sörjer hur osympatiska människor kan vara. Jag vill inte motargumenteras utan bara få ur mig detta. Jag sörjer hur svårt många har att se saker ur sina medmänniskors synvinkel, som inte kan se andras smärta och känna empati. Jag sörjer hur svårt det ska vara att vara sann mot sig själv och sina kära, hur dessa inte kan titta på sig själv och se hur deras beteende kan göra skada på andra. Jag sörjer den bristande empatin i världen. Jag kan inte ändra det, jag kan inte ändra hela världen, jag kan inte heller styra någon. Däremot kan jag styra hur jag hanterar det - vilket är en nyckel i den buddhistiska läran. Det är bara så svårt att lära, hur förbannat ont det än gör att bära på sorg över en hel världs brist på empati, så sitter sorgen så djupt rotad, Vissa dagar gör det ordentligt fysiskt ont.


Läxa inte upp mig och tala inte om för mig hur jag ska tänka och göra, ibland behöver man bara få kräkas ur sig sin sorg och luta sig mot en axel när bördan är alldeles för tung.

Jag anser mig inte godare än någon annan, men jag gör allt jag kan för att bli den bästa Elin Kraft jag kan – först för min skull och sedan för min omgivning. Det är inte egoism utan ren logik. Försök att rädda någon annan om du själv håller på att drunkna.

Är ingenting heligt längre? Var har respekten tagit vägen?
Varför lär jag mig aldrig?