Svartsjuka - ett ruskigt litet monster

Svartsjuka kan yttra sig på så många olika vis. Liten, charmig och ofarlig, men också svart, ful och stinkande. Vad som får mig att skriva om den nu är att ett besök i affären för några veckor sedan satte en liten nagel i ögat på mig. Jag stod och kikade på blommorna i lugnan ro, där stor också en äldre man i 65-70års åldern och kikade runt. Våra blickar möttes och han log och började småprata lite smått.
Bara lite artigt och skämtsamt om blommor och jul, och allt var helt oskyldigt, när plötsligt en ilsk liten tant kom och röck tag i den stackars lilla gubben.
Det som var mest lustigt i allt det obehagliga var att hon riktade sina ilskna blickar mot mig. Hade blickar kunnat döda hade ni fått begrava mig både två och tre gånger. Jag trodde för ett ögonblick att hon skulle hoppa på mig och skrika, men hon hejdade sig, drog med den stackars lilla mannen och gick.
Där stod jag kvar som Ferdinand bland blommor och krukor med en mycket förvånad blick. Nu har jag väldigt (ibland kanske lite för mycket t om) lätt att se humorn i det mesta, så snart byttes min förvånade blick ut mot ett chockat fnissande. Trodde hon på allvar att jag skulle flirta med hennes lilla skrynkliga gubbe? Verkligen? Inte nog med att han var lika gammal, kanske t om äldre än mina egna föräldrar. Han var dessutom så väldigt uppenbart gift. Förutom de två gigantiska guldringarna, så lös det gift och piskad ända ut i de välputsade naglarna.

Och om vi bortser från det faktum att han var så gammal - så finns det verkligen inget så avtändande som en upptagen man. Det är så galet tröttsamt med kvinnor som håller i sina karlar med järnklo så fort en singelkvinna dyker upp. 

Relationer är som en blöt tvål, ju hårdare ni håller dessto fortare slinker de iväg. Men det gäller att inte hålla för löst heller.

Så släpp lite på tyglarna är ni söta, så ni inte stryper de stackars liven.