lördag 21 augusti 2010

Intighet

Aldrig har jag kunnat stödja mig och mitt förstånd mot någon så som mot dig
Du håller mig, du vederkvicker mig och befäster mig


Du har varit min krycka, min vän och den värmande barm jag trängtar
Hållit min hand, styrkt mig och besannat mig
Nu står jag här, inget nät, övergiven
Skälvande
Fattas
Du fattas

/Elin Kraft


Jag kommer alltid att sakna våra stunder.

2 kommentarer:

  1. Vilken vacker dikt.
    Låter som den handlar om gammal kärlek.

    Hoppas att du fortsätter skriva dikter och publicerar dom.

    /TT

    SvaraRadera
  2. Tack, nej den handlar inte om en gammal kärlek, utan den är tillägnad en kär vän som flyttat.

    SvaraRadera