Det första eldprovet vi tvingas gå igenom i livet är att vara tonåring, det andra och snäppet tuffare provet är att överleva våra egna tonåringar. Klarar vi det....klara vi allt!

Jobbannons!

Splittrad AB söker administratör. Tjänst 100%, tillsvidare. Arbetsuppgift: Håll reda på VD'n. Tillsättning omgående!

"Att argumentera med dårar är som att bota huvudvärk med att banka huvudet i väggen"
By Elin Kraft

Jag har bara en konkurrent och det är jag själv.
Jag inget att bevisa för någon annan mig själv.
Jag är min tuffaste kritiker, men också den ärligaste.
Om någon skulle vilja utmana, varsågod och lycka till,
men du kommer aldrig kunna vinna över oss.

I en perfekt värld

I en perfekt värld så vaknar jag utvilad hur kort tid jag än har sovit. Jag vaknar med glädje och lust att kliva upp och påbörja en händelserik dag. Jag behöver inte sminka mig och håret behöver på sin höjd en handkamning.
Det skulle räcka det med en dubbel fluffig cappuccino till frukost och den perfekta outfiten för dagen ligger framlagd och väskan är packad.

Men nu lever vi inte i en perfekt värld!

Det är riktigt sorgligt hur oförlåtande och oförstående många än idag 2011 står inför misstag gjorda av nervositet och okunskap. Har vi inte kommit längre än så här? Har vi inte alla varit nybörjare, osäkra och rädda? Jag klappar inte mig själv i ryggen, men jag är inte sämre än att jag kan erkänna mina misstag, säga förlåt och växa en smula.
//Elin Kraft

"Ibland kommer de stora glädjestunderna i små förpackningar" /Elin Kraft

Jagad eller inte jagad, det är frågan!

Jag finns alltid tillgänglig för mina närmaste och mina vänner. Ser jag att någon har ringt, så ringer jag upp så fort jag kan, men jag förbehåller mig rätten att kunna stänga av telefonerna emellanåt. Det är inte av elakhet, ibland behöver vi alla stänga av yttervärlden - om inte för möte, så för att få en stund av lugn och ro. Men jag älskar, tycker om och värderar er högt ändå

Upp och ner

Kanske lite trist att det första inlägget jag gör på länge kan verka lite negativt, men inga nedgångar utan uppgångar, eller hur?!
Håller på att kravla mig upp ur en ganska djup svacka, jag känner av värmen från ovan jord och det bådar ju gott.
Dagens tanke som retat mina sinnen är hur människor i ens omgivning som vet att man är lite låg, ändå finner det viktigt att kräka ur sig spydig åsikter som inte har någon som helst konstruktiv baktanke.

Sagt av Elin Kraft den 17e augusti 2011 "Vårda alla du möter som en vän du själv vill möta"

Over and out!

Jag blir inte av med den där obehaliga känslan av att jag inte hör hemma här.

Snobbar har också ett syfte :)

Jag tycker det är trevligt att det finns människor som tycker att de är lite för mer än oss andra, så att vi andra som vet att de inte är det, har något att roa oss åt.

/Elin Kraft

Svartsjuka - ett ruskigt litet monster

Svartsjuka kan yttra sig på så många olika vis. Liten, charmig och ofarlig, men också svart, ful och stinkande. Vad som får mig att skriva om den nu är att ett besök i affären för några veckor sedan satte en liten nagel i ögat på mig. Jag stod och kikade på blommorna i lugnan ro, där stor också en äldre man i 65-70års åldern och kikade runt. Våra blickar möttes och han log och började småprata lite smått.
Bara lite artigt och skämtsamt om blommor och jul, och allt var helt oskyldigt, när plötsligt en ilsk liten tant kom och röck tag i den stackars lilla gubben.
Det som var mest lustigt i allt det obehagliga var att hon riktade sina ilskna blickar mot mig. Hade blickar kunnat döda hade ni fått begrava mig både två och tre gånger. Jag trodde för ett ögonblick att hon skulle hoppa på mig och skrika, men hon hejdade sig, drog med den stackars lilla mannen och gick.
Där stod jag kvar som Ferdinand bland blommor och krukor med en mycket förvånad blick. Nu har jag väldigt (ibland kanske lite för mycket t om) lätt att se humorn i det mesta, så snart byttes min förvånade blick ut mot ett chockat fnissande. Trodde hon på allvar att jag skulle flirta med hennes lilla skrynkliga gubbe? Verkligen? Inte nog med att han var lika gammal, kanske t om äldre än mina egna föräldrar. Han var dessutom så väldigt uppenbart gift. Förutom de två gigantiska guldringarna, så lös det gift och piskad ända ut i de välputsade naglarna.

Och om vi bortser från det faktum att han var så gammal - så finns det verkligen inget så avtändande som en upptagen man. Det är så galet tröttsamt med kvinnor som håller i sina karlar med järnklo så fort en singelkvinna dyker upp. 

Relationer är som en blöt tvål, ju hårdare ni håller dessto fortare slinker de iväg. Men det gäller att inte hålla för löst heller.

Så släpp lite på tyglarna är ni söta, så ni inte stryper de stackars liven.

Så lite, men ändå så mycket.

Ibland krävs det så lite för att muntra upp. Häromdagen mådde jag riktigt dåligt. Jag har omringats av en hel del tragedier de senaste månaderna, både personliga och i min närmaste omgivning -  och vissa dagar blir saker och ting mer påtagligt och svårare att skaka av sitt inre.
Senare på kvällen dök ett litet mail upp från en bekant. Inget tröstmail egentligen eller så, utan bara en enkel fråga om något trivialt, avslutat med lite omtanke. Vi har egentligen inte pratat med varandra mer än några ord eller växlat artighetfraser sedan vi var tonåringar. Hursomhelst, vi växlade några meningar under kvällen - och det var allt som behövdes. Inget pedagogiskt storartat, inget nötante, ältande och jämrande. Detta lilla skingrade mina tankar och därmed lyfte mitt sinne och jag somnade med ett leende.
Ofta blir många lite skrämda om man möter på någon som mår dåligt. Och nu tolkar jag detta efter mina egna tankar och känslor när jag hamnat i samma situation. (Men misstro nu inte, jag backar inte om någon mår dåligt). Att man bl a kan känna en viss prestationsångest, att nu måste jag säga just de rätta, magiska för att hjälpa den här personen att må bra igen.
Nu finns det ju olika nivåer av dåligt mående och alla stadier och alla individer har sina behov, men det jag talar om nu är nedstämdhet. Jag har sett många underliga exempel på hur folk kan reagera. En gammal vän t ex som vid ett tillfälle var på besök när jag fick ett dödsbesked per telefon. Jag bröt ihop och låg i sängen och grät hejdlöst varpå hon bara gick och satte sig i soffan i vardagsrummet. När jag senare kom ut så tittade hon på mig förvånat och hon såg näst intill livrädd ut. Samma person vid att senare tillfälle, så hade jag haft ett jobbigt samtal med en familjemedlem och i ren frustration la jag mig i sängen och grät, varpå hon bara gick och stängde dörren till sovrummet.
Jag har inte lyckats komma underfund med den typen av reaktion, men det är klart att det finns anledning till den.
Iallafall så ofta, krävs det så lite för att finnas till. Så väldigt lite.
Så våga finnas till. Du kan inte göra så mycket fel, genom att bara finnas till.
Tack fina du för att du finns

Mig

Jag känner inte dig
Du känner inte mig
Du vet inte vem jag är
Du har inget intresse av att känna mig - ändå ska du umgås
Du vill alltid prata, men vill inget veta - inte om mig

Du frågar mig ibland - men du väntar aldrig på något svar
Om jag hinner svara, så byter du fort ämne
Om jag kommer för mig att berätta något, så lyssnar du inte - du tiger, och börjar prata om annat

Jag tycker inte om mig själv när jag är med dig
Jag kan inte, hur mycket jag än försöker vara mig själv när jag är hos dig
Jag känner att du, inte känner mig och egentligen inte gillar mig
Jag känner att du känner ett visst tvång att umgås med mig - men egentligen så vill du nog inte det

Jag tycker inte om den jag är när jag är med dig

Jag förstår inte

Jag förstår inte
Jag vet inte om jag ens vill förstå,
men jag kan inte låta bli att undra
Vad folk får ut av att sprida så mycket skit,
tala illa

Jag förstår inte

Jag tror inte det är någon mening att försöka förstå,

men jag kan inte släppa det,

det gör ont,

Jag vill inte ägna det någon energi,

men jag förstår inte

Singel och utsinglad.
Vem vill ha udda par?!

Intighet

Aldrig har jag kunnat stödja mig och mitt förstånd mot någon så som mot dig
Du håller mig, du vederkvicker mig och befäster mig


Du har varit min krycka, min vän och den värmande barm jag trängtar
Hållit min hand, styrkt mig och besannat mig
Nu står jag här, inget nät, övergiven
Skälvande
Fattas
Du fattas

/Elin Kraft


Jag kommer alltid att sakna våra stunder.

Dagens "nyheter".....

Dollarmiljonärerna har ökat med 21,5 procent i Sverige. Jag är ju inte det minsta överraskad. Arbetslöseheten är svindlande hög och antalet sökande av ekonomiskt stöd på sociala har ökat dramatiskt.
Jag menar alltså inte att alla dessa faktorer är direkt sammankopplade. Däremot så är det skrämmande hur inte bara de rika kan bli rikare, de blir dessutom fler och fler. I ett land med en regering som påstår att "vi" måste dra in och spara för att rädda landets ekonomi. Där de sjukskrivna betalar mycket högre skatt än en vanlig arbetare. Där en ensam, intelligent, högutbildad kvinna kan bli satt på gatan när hon är så sjuk att hon hon knappt har någon livslust kvar. Jag begär inte fullkomlig rättvisa i världen för det tror jag inte är möjligt, men orättvisan måste väl inte vara fullkomlig?!

Världsekonomin är i helhet relativt konstant, men vågskålen slår käpprätt åt helvete.

Avtack Reinfeldt!

Vill tacka herr Reinfeldt för de här fyra åren. De har varit minst sagt intressanta. Önskar dig lycka till i framtiden och hoppas du inte blir arbetslös eller sjukskriven. Jag tror nämligen inte att du skulle klara den motgången.
I avtackningspresent så får du en gratis 10-veckersarbetsökarkurs (kursmaterial, kaffe och skorpor ingår).

Snubbla inte på vägen ut nu bara!!

Hej hej
/Elin Kraft

onsdag 2 juni 2010

Det är de svåraste stunder som blottar dina näras sanna ansikte.

Ett ensamt träd må ha många ärr,

men det växer sig starkare i väder och vind.

                                                 /Elin Kraft