Drömmen om tyngdlyftning.

Del I

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av tyngdlyftning. Hela processen av med att krama magnesium, kliva upp på podiet, andas, fokus, anspänning, greppa stången, samla sig, andas, tekniken, skriken och slutligen klimax...lyften, släppa stången och känna tllfredställelsen av ett bra lyft. Jag vet inte var fascinationen började, men jag älskar det.

För många år sedan gjorde jag ett halvhjärtat försök att förverkliga mina tyngdlyftardrömmar, men i Köping fanns då bara styrkelyft. Ska inte gå in på styrkelyft nu -det var riktigt, riktigt kul första året, men det var inte tyngdlyftning.

Så nu för några veckor sedan nu, så kontaktade jag Magnus Lovén och Jim Gyllenhammar på ASK i Eskilstuna och frågade om det fanns möjlighet att komma och provträna. Knappt en vecka senare så stod jag där i ASKs lokaler och blev drillad av Magnus Lovén. För mig var det stort!

Jag har gått ner väldigt mycket i vikt det senaste året och jag var en smula orolig för att ha förlorat mycket styrka och jag hade ingen aning om min lyftarform, men enligt Magnus var det inga som helst fel på lyfttekniken och styrkan kommer fort tillbaka.
Med tanke på där jag står just nu i livet, med en uttdragen separation och allt vad det innebär, så kunde inte detta med tyngdlyftningen kommit bättre. Behöver verkligen något som distraherar mig ibland och på träningen kan jag för några timmar stänga av allt. Då är det jag, stången och tränaren. Thats it!
Vid slutat av första träningen hade han så gott som bara gott att säga och han tyckte att jag skulle kunna börja tävla ganska så snart.
För er som känner mig, så kan ni förstå glädjen och hur svårt jag hade att hålla tillbaka tårarna. Glädjetårar såklart!
Jag har inte ord för hur mycket det här betyder för mig, det skulle bara bli blödigt och klibbigt poetiskt så jag lämnar det så här.

Tack Magnus Lovén