Drömmen om tyngdlyftning.

Del I

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av tyngdlyftning. Hela processen av med att krama magnesium, kliva upp på podiet, andas, fokus, anspänning, greppa stången, samla sig, andas, tekniken, skriken och slutligen klimax...lyften, släppa stången och känna tllfredställelsen av ett bra lyft. Jag vet inte var fascinationen började, men jag älskar det.

För många år sedan gjorde jag ett halvhjärtat försök att förverkliga mina tyngdlyftardrömmar, men i Köping fanns då bara styrkelyft. Ska inte gå in på styrkelyft nu -det var riktigt, riktigt kul första året, men det var inte tyngdlyftning.

Så nu för några veckor sedan nu, så kontaktade jag Magnus Lovén och Jim Gyllenhammar på ASK i Eskilstuna och frågade om det fanns möjlighet att komma och provträna. Knappt en vecka senare så stod jag där i ASKs lokaler och blev drillad av Magnus Lovén. För mig var det stort!

Jag har gått ner väldigt mycket i vikt det senaste året och jag var en smula orolig för att ha förlorat mycket styrka och jag hade ingen aning om min lyftarform, men enligt Magnus var det inga som helst fel på lyfttekniken och styrkan kommer fort tillbaka.
Med tanke på där jag står just nu i livet, med en uttdragen separation och allt vad det innebär, så kunde inte detta med tyngdlyftningen kommit bättre. Behöver verkligen något som distraherar mig ibland och på träningen kan jag för några timmar stänga av allt. Då är det jag, stången och tränaren. Thats it!
Vid slutat av första träningen hade han så gott som bara gott att säga och han tyckte att jag skulle kunna börja tävla ganska så snart.
För er som känner mig, så kan ni förstå glädjen och hur svårt jag hade att hålla tillbaka tårarna. Glädjetårar såklart!
Jag har inte ord för hur mycket det här betyder för mig, det skulle bara bli blödigt och klibbigt poetiskt så jag lämnar det så här.

Tack Magnus Lovén

Attraktionslagen i sitt esse.

Insåg just en sak (till! Mycket som klarnat de senaste 2 månaderna)

Alla har vi väl negativa tänk som sitter djupare än andra och är svåra att träna bort. Några av mina stora svåra är "Att inte vara till besvär för andra", "Inte vara en börda för andra", "Inte behöva be om hjälp", "Inte vara iväg". Ja, ni ser kanske den röda tråden?! Jag vill helt enkelt klara mig själv och inte betynga andra med mitt varande. Men ser ni ordet "inte"?
För er som känner till "Attraktionslagen" ser nog redan nu vad jag ska komma till.
Det spelar ingen roll om jag använder ordet "inte" för beställningen till "universum" eller vad ni nu vill kalla det är gjord, men ordet "inte" skiter universum i. Beställningen jag egentligen gjort blev istället "Vara besvär till andra", "vara en börda för andra", "Behöva be andra om hjälp", "Vara i vägen". NU måste jag fort klämma in att jag menar verkligen inte att jag nödvändigtvis att jag är och har varit just det, MEN jag har hamnat i just den situationen där jag behöver hjälp från alla håll och kanter. Jag sitter i ett läge där jag känner mig som en börda och som sagt så behöver jag be folk om hjälp.
Orden "Be carefull what you wish for, because you might just get it" (Var försiktig med vad du önskar, för du kan faktiskt få det) har verkligen fått en helt ny innebörd.

Universum säger bara: -Tack, your wish is my command!

För er som inte känner till attraktionslagen rekommenderar jag att se eller läsa "The secret" eller gå in på http://www.attraktionslagen.info/

Kommer skriva mer om den längre fram.

Tänk om tänk rätt!

"Det är lite snårigt här på livets stig, men med kärlek, mod och styrka i ryggsäcken kommer man långt"
/Elin Kraft

Stäng av,
lägg locket på,
piffa upp fasaden,
göm dig bland dyra och vackra ting,
bygg murar med exklusiva bilar och dyra märkeskläder.

Bortom synhåll, finns det inte då?
Tomheten?
Hur fyller du den?

Jag ser ensamheten i dina ögon,
jag känner sorgen i ditt hjärta,
din självförakt förblindar dig,

Önskar så att jag kunde lätta den för dig,
önskar jag kunde lyfta den åt dig en smula,
men du släpper inte in,

Det ingen ser, finns inte det?
Men vi ser din sorg,
vi känner den

Älskar du inte dig själv, så kan du inte heller älska någon annan.

Börja alltid hos dig själv.

Kvinnans list

"Endast en dåre försöker stå över en kvinnas list och intuition. Och endast en än större dåre försöker motbevisa det faktum"

Ibland kan man bara behöva vara lite Schweiz....

Jag skulle behöva klargöra något. Inte för att jag har behov av att förklara min person för hela världen, men får undrande frågor och de börjar bli många och missförstånden likaså.


Jag är i regel en glad och sprallig person med en positiv syn på livet och alla dess galenskaper och trivialiteter och det är så jag generellt uppfattas av folk i min omgivning.

Men det är inte hela Elin – vissa dagar så kan jag också vara bara allvarlig, neutral eller upptagen i sinnet och det utan att vara deprimerad eller nedstämd. Det vet de som känner mig på djupet.

Jag kan förstå att man kan undra om man inte mött den Elin. Det gäller även om jag skrivit en seriös status på FB, så behöver det inte nödvändigtvis inte handla om att jag är ledsen och nedstämd. Jag har många sidor och alla är inte (som en väninna en gång uttryckte det om mig) sprudlande och som solsken som leker på vattnet (väldigt gulligt sagt förresten). Jag är inte så annorlunda mot er alla andra egentligen. Kanske är jag snäppet sprudligare och passionerad än snittmänniskan, men annars är jag ganska vanlig.

Så kom inte heller och tala om för mig hur jag är om du inte känner hela mig - och tala inte heller om för mig hur du tycker att jag ska vara för jag är den jag är och ändrar endast¨något om jag själv anser det behövligt för mig och mina närmaste.
Jag kan idag efter en lång och arbetssam resa genom livet, säga att jag är faktiskt en ganska ok person och för dem som inte tycker det, säger jag tack och adjö till.

"Underskatta mig och riskera att bevisa din egen dårskap"
/Elin Kraft

För ett litet tag kände jag mig dum
för den jag valt att vara


För en stund skämdes jag
för hur jag kan uppfattas


Så lätt tappade jag tron
på den glädje och positiva energi jag vill sprida


Så skör kan också jag vara
att jag kan låta mig påverkas av utomstående negativa energier


Men vem är jag
om jag inte kan få tappa fotfästet för en stund


Och vem är du
om du inte kan förlåta mig för att jag stannade upp och samlade ihop mig igen


/Elin Kraft

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHhhhh

”Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den”

Jag förvånas och framför allt sörjer hur osympatiska människor kan vara. Jag vill inte motargumenteras utan bara få ur mig detta. Jag sörjer hur svårt många har att se saker ur sina medmänniskors synvinkel, som inte kan se andras smärta och känna empati. Jag sörjer hur svårt det ska vara att vara sann mot sig själv och sina kära, hur dessa inte kan titta på sig själv och se hur deras beteende kan göra skada på andra. Jag sörjer den bristande empatin i världen. Jag kan inte ändra det, jag kan inte ändra hela världen, jag kan inte heller styra någon. Däremot kan jag styra hur jag hanterar det - vilket är en nyckel i den buddhistiska läran. Det är bara så svårt att lära, hur förbannat ont det än gör att bära på sorg över en hel världs brist på empati, så sitter sorgen så djupt rotad, Vissa dagar gör det ordentligt fysiskt ont.


Läxa inte upp mig och tala inte om för mig hur jag ska tänka och göra, ibland behöver man bara få kräkas ur sig sin sorg och luta sig mot en axel när bördan är alldeles för tung.

Jag anser mig inte godare än någon annan, men jag gör allt jag kan för att bli den bästa Elin Kraft jag kan – först för min skull och sedan för min omgivning. Det är inte egoism utan ren logik. Försök att rädda någon annan om du själv håller på att drunkna.

Är ingenting heligt längre? Var har respekten tagit vägen?
Varför lär jag mig aldrig?

......det blir så vingligt ibland...

Möts man inte halvvägs blir det lätt lite snett........

Försöker kräva min plats, försöker kräva min rätt att vara lycklig.

...ödjmuk elev...

Det händer att jag faller tillbaka i gamla mönster, men ingen är ju perfekt och jag är bara en ödmjuk elev i livets skola. Min stora upgift just nu är att kräva min plats, säga ifrån och inte låta mig utnyttjas.
Jag är värdig......det har tagit många år att ta till mig, men idag vet jag att jag har stort värde.
And nobody puts baby in a corner!

...ingen ö

Slutar aldrig att förvånas över bittra, cyniska och missundsamma människors beteende och det är väl kanske bra - för den dagen jag slutar förundras har jag väl också gått och blivit bitter och cynisk.


Det går inte att rensa ut alla energitjuvar, men idag är jag starkare, har en trygg vänskapskrets att stötta mig mot och kan värja mig.

Ensam är ingen ö.

.....vara jag. Del 2

Varför skulle jag vilja vara någon annan när jag har den stora äran att få vara jag?
Av Elin Kraft

....vara jag.

Hur i hela friden ska jag ha tid att vara någon annan när det är mer än ett heltidsjobb att vara jag?
/Elin Kraft

....rädsla...

Rädsla ligger till grund till nästan allt ont som händer i vår värld. Från krig till minsta handling av arrogans.
Jag är övertygad om att om vi tillåter rädslan hålla sitt grepp om oss så stannar vi i utvecklingen.
Jag kommer aldrig mer låta rädsla hålla mig tillbaka och även om jag nu är buddhist och tror på återfödelse så får jag ändå bara en chans att leva just det här livet och det tänker jag banne mig också göra....fullt ut.

Jag får älska mig som jag är...

Idag när jag sjuk och febrig stod och klädde av mig för att ta en uppfriskande dusch, så stannade jag upp och tittade på mig själv i badrumsspegeln. Jag har gått ner i vikt, men jag har en hel del kilon kvar tills jag nått min personliga trivselvikt.


Jag stod och tittade på mig själv och jag tyckte faktiskt om den jag såg. En fyllig, kurvig, något lite solbrun efter att ha fuskat lite i gymmets solarium. Jag tyckte om henne jag såg och jag trivs med henne. Det var en underlig känsla. Efter 38 år så trivs jag äntligen med mig själv även om jag ska fortsätta att gå ner...jag tycker om den där tjejen. Jag upprepar mig nu mest för min egen skull. Den känns så bra att säga, att skriva, jag tycker om mig själv.
Jag har alltid fått höra att jag är för tjock ända från jag var ett litet barn. När jag sedan växte upp och svalt mig och tränade sönder min stackars kropp för att passa in i mallarna, så kunde jag aldrig väga lite nog….och jag kunde knappt titta på mig själv i spegeln. Jag tittade sällan nedanför urringningen i spegeln.

Inga namn nämda, men jag fick ofta höra; -Men Elin som är så vacker, tänk vad fin hon skulle vara om hon gick ner lite i vikt. Samma replik i många olika variationer har förföljt mig.
Jag har hatat mig och jag har hatat min kropp och aldrig tyckt jag varit vacker på något vis, det är svårt att göra det efter såna kommentarer….men idag efter många års arbete och hjälp, så kan jag titta på mig själv och tycka om det jag ser.

Det här är en bemärkelsedag :)

Kanske är det så............

Sitter och undrar...


Hur kommer det att gå...

Hur mycket ska man vänta...

Hur länge ska man längta, för att inte längta för mycket...

Är det värt all väntan...

Längtar jag efter fel..

Kanske borde jag bara gå..........................................