Fasligt frustrerande fast fassionerande fas.

Nu händer det mycket och det känns verkligen att jag är i någon typ av övergångsfas. Har knappt själv koll på vad som händer, men jag kommer nog återkomma om det senare.
Har de senaste månaderna kommit i kontakt med gamla vänner och bekanta från min tid på Skinnskattebergs folkhögskola. Det var en väldigt speciell tid som faktiskt också var i en övergångsfas. Det var 1991, jag var 18 år och levde i ett mycket obehagligt förhållande och det här var ett steg i min "befrielse" från ett jobbigt förflutet, stökigt familjeliv och ett destruktivt förhållande. Jag var en trasig och vilsen liten tjej, med mycket vilja och liten självkänsla. Nåväl!
Jag träffade många underbara människor under dessa två år som i minnet skulle följa med mig genom resten av livet. Fler av dem har jag alltid velat tacka för saker de gjort för mig. Och nu som sagt så har jag fått kontakt med några av dem igen. Och jag har fått tacka dem för vad de har betytt för mig. Sånt händer inte varje dag..... *ler stort

Tack :)