Snokar i näsan?!

Mötte idag en mor med sin lille söte gosse i barnvagn och såklart satt han och petade och grotade i sin kletiga lilla näsa. Ja, ni vet så där envist och koncentrerat som bara ett (hoppas jag) barn gör. Och vad gör den lille parveln med resultatet av sin djupgående grävning? Jo, stoppar det i det mest naturliga som just för stunden tänkas kan, munnen! Gott? Njä!

Alla dessa bakterier han samlat på sig under dagen på dagis när han lekt och busat med sina kamrater. Grävt i snön och pillat på allt som kommit i hans väg. Dessa försåg han nu sin lilla mun, hals och mage med.

Näsan är ett andningssubstitut för munnen och där drar vi allt luftburet som passerar våra snokar. Mängder av skräp, bakterier och obehagligheter i lungorna, Därav näshåret, som agerar filter.

Så i näsan samlas alltså massor av otrevligt kuckelimuck och om man nu dragit i sig förkylningbakterier eller liknande, så är det störst trolighet att det är där det börjar. Och här är det något som läkeindustrin åter igen tagit ifrån människan. Att skölja näsan. Detta har människan gjort överallt i världen sedan urminnes tider, och det är lika naturligt som att torka sig i ändan efter man gjort "Tvåan".

Så i höstas köpte jag mig en Nasaline vilket är en jättestor vattenspruta, som man fyller med koksalt och sedan lätt som en plätt sköljer näsan med emellanåt. Easy peasy :)

Den har räddat mig från flera förkylningar. Känner jag att det är något på gång, minsta lilla kli eller tung i huvud och näsa så spolar jag. Visst vore det ypperligt om man lyckades lära ungarna också att spola snoken ibland, kanske göra det till en lek när de ändå plaskar i badkaret?! Att jaga ut basillusskerna med brandslangen, kanske?!